slutar aldrig förvånas

jag hatar (ogillar skarpt) att jag är lättskrämd. som för någon dag sen när jag var ute och sprang. jag var påväg hemåt från joggingturen, på ett av de mörkaste av alla ställen i bensbyn (nu tänker väl många, men vadå det är väl mörkt överallt i den där byn? men då kan jag säga att så är inte fallet, vi har faktiskt några gatulampor) hur som helst. jag sprang framåt (hade ju varit konstigt om jag sprang bakåt kom jag på nu) där på den mörka vägen, och helt plötsligt så skriker en person i diket. och tror ni inte att det var en unge som sitter där i diket endast för att det ska gå/springa förbi någon som dom kan skrämma. jo. barn (och vuxna) i bensbyn har lite och göra, så är det bara. men ja, hur som helst, vad tror ni jag gör då? JO, bara för att jag blir så fruktansvärt rädd när diket helt plötsligt börjar skrika så skriker ju jag också.. av rädsla. ungarna i diket skrattar som idioter (hade iofs jag också gjort men) och jag känner mig mer eller mindre som en idiot.

tur att inte så många människor är ute på kvällarna (förrutom dikesbarnen) så det var inte speciellt många som hörde mitt skrik. ja, tack för det bensbyn :)

jag & jesper på den tiden då vi orkade busa! :)

Kommentarer
Postat av: Bella

det var säkert cp-robin som låg o tröck i kloakdiket

2008-11-10 @ 23:28:02
Postat av: anna

ja! 99,99999 %

2008-11-11 @ 16:06:33
Postat av: hannaf

tom jag hörde ditt skratt anna ;)

2008-11-11 @ 20:54:47
URL: http://hannaflemstrom.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0