jag vill ha någonting som känns. nu. på kreta kändes allting. temperaturen. solens värme på dagarna, som fick mig att känna att jag levde. vattnets kyla. precis som jag ville ha det. såren på benen kändes kanske inte på kvällarna, men på morgonen när jag vaknade, nog fan kändes dom. skratten kändes, ända in till hjärtat. allting var så fint. det som kändes mest i hjärtat var människorna. det som kändes mest i magen var spriten. men en sak är iallafall säker, allting kändes på kreta. och jag vill tillbaka. det ända jag känner i luleå är ett sötsug.


luleå är grått.