Igår hade jag faktiskt en tanke på att skriva ett blogginlägg, men då slutade internet att fungera. Och det fanns inte en chans i världen att jag skulle springa ut till garaget för att starta om modemet då jag är ensam hemma. Istället la jag mig i fosterställning i min säng och tyckte otroligt synd om mig själv. Livrädd och lämnat att dö, kändes det som. Jag låste ialllafall både ytterdörrarna och dörren till mitt rum. Jag har faktiskt börjat fundera hur jag någonsin ska klara av att bo ensam. Inatt vaknade jag upp alldels svettig, gråtfärdig och livrädd. Drömde sjuka mardrömmar. Det här är knappt kul. Och sen en sista vädjan till alla mina vänner. Om ni bestämmer er för att komma och hälsa på, snälla snälla snälla, HÖR AV ER FÖRE. Annars tar jag typ självmord för att jag blir så rädd. Ok? Hej.


ps nu är det ljust ute. nu mår jag bra ds



jag igår. väldigt kall