Gårkvällen var kanske inte den bästa utgången i mitt liv. Tappade bort min mobil. Skulle gå hem från krogen själv och ramlade minst 6 gånger på vägen hem. Det värsta var att jag inte ens hade en chans att förhindra mina fall. Ena sekunden gick jag på gatan och andra sekunden låg jag med huvudet mot asfalten. Och när jag var ca 10 meter från en taxibil ramlade jag igen och då spillde jag ut hela min cola på vägen.

VILLE SKRIKA RAKT UT. 

jajaja. 

Det jag egentligen ville komma fram till är att jag inte kan förstå hur bra vänner jag har. När allting är elände och misär så är det alltid dessa fina underbara vänner som får mig att skratta. Och det är inte det här Heheee eller haha-skrattet det är det här AAAAAAAAAAAHAHAHHAHAHAHAHAHHAH-skrattet. 

Jag älskar dom för det. 

Hejdå!