allting kommer när man minst anar det. det kallas livet. allting är som en förutbestämd privat dagbok. man vill veta vad som ska hända, men man kan inte öppna låset för att titta närmare. det är förbjudet.

och nu gör mitt huvud ont. det är som en tickande bomb. egentligen borde man kanske vara rädd för huvudvärk. och det gör ju egentligen ont i hjärnan. och hjärnan skulle jag bra gärna (hjärna, hehe) inte vilja mista.

jaja, bättre att ha ett hjärta än en hjärna iallafall. fast lika bra att ha kvar båda om man kan. båda är unika, och ganska användbara så att säga.

nej fyfan kan jag inte bara hålla käft? ja nu ska jag sova. godnatt alla mina älskade!