Påväg hem idag satte sig en liten kille bredvid mig på bussen. Hans kompis ställde sig bredvid i gången, för det fanns inga andra sittplatser.

Efter ca 10 minuter kollar den lilla killen upp på mig
Killen: Heeeeeeej
Jag (trevlig men förvånad): Hej?
Killen: vad heter duuuu?
Jag: Jag heter Anna, haha, dudå?
Killen: Mattias
Jag (lite för ironisk): jaha, vad KUL

När killens kompis hoppade av bussen vågade inte den lilla killen sitta bredvid mig länge, så han flyttade fram och satte sig på ett säte framför mig. Han gjorde mig på väldigt bra humör. Tänk att så lite kan göra så mycket. Han var sötast i världen.