Tja tjenna!

Här sitter jag och har fruuuuuktansvärt lent hår. Det är liksom BARA lent. Lent Lent lent så långt ögat kan nå. Använde jättebra inpackning + olja i håret igår. Bastade igår, så peelade även bort massa döda hudceller från kroppen, så min hud är också superlen. Kan glida runt på golvet och bah switsch till köket, swisch till vardagsrummet swish till toan.

Tror jag. Det är inte som att jag har testat eller så....

Jag blir så varm i hjärtat av att vara hemma i luleå. Mamma och pappa passar upp mig. Lagar jättegod mat. Små rådjur står i skogen och kikar in i värmen. Och blir livrädda när jag går ut på gården, men det behöver vi inte tala om.. Jag spelar sällskapsspel. Får träffa djur, vilket man nästan aldrig gör i oslo. Får köra bil. Vickan kör fast med bilen i vår uppförbacke till gården.

Och imorgon ska jag  till stallet. Då känner man att man är hemma i norrland på riktigt.

Idag ska jag dricka svensk alkohol tillsammans med mina byaflickor. Jag är så glad så att jag till och med ler som en tjockis:





Men är ju skitsmal egentligen........




hehe????? okej.....


Dåskavise.

Igår sa pappa en rolig sak.

Vi pratade om korpilombolo. (för er som inte vet hur det är där: googla)
Pappa: Egentligen borde man bo i korpilombolo. Det är så lätt att skotta snö där.
Jag: haha, jaha? eller va? Varför?
Pappa: Ja, men det är ju världens ände så man behöver bara skotta snön över kanten.


ha-ha-ha.
Nä nu måste jag sluta skriva. Det här tangetbordet låter så otroligt mycket så tillochmed de döva på andra sidan jorden störs av oljudet.

Ses på allstar! Hejdå.

Tjenna tjenna.

Jag har dragit för rullgardinerna, släckt alla lampor och nu har det äntligen blivit mörkt ute så man slipper se dagsljus. Skön-t. 

Var hos läkaren imorse och tog vaccin mot hepatit A & B. Jag frågar honom lite frågor medan han håller på att fixa med vaccinet. Sen sprutar läkaren in första sprutan i armen. Efter några sekunder säger han: hehe oj.... ja nu ser jag att jag visst har tagit fel vaccin. Det kan ju bli så när man gör två saker samtidigt. 

Så läkaren var tvungen att göra om allting och då ta rätt spruta eftersom han tog fel första gången. 


HAHAHA????? 
Blir så jävla irriterad. Det är så fruktansvärt fel av en doktor att ge mig helt fel spruta?????? 

Och konflikträdd som jag är sa jag ingenting mer än: eeeh... hehe, det är lugnt.....eeh... 

Nåja. Jag lever ju iallafall. Livin on the edge, så att säga. 
Godmorgon! 

Gårkvällen var kanske inte den bästa utgången i mitt liv. Tappade bort min mobil. Skulle gå hem från krogen själv och ramlade minst 6 gånger på vägen hem. Det värsta var att jag inte ens hade en chans att förhindra mina fall. Ena sekunden gick jag på gatan och andra sekunden låg jag med huvudet mot asfalten. Och när jag var ca 10 meter från en taxibil ramlade jag igen och då spillde jag ut hela min cola på vägen.

VILLE SKRIKA RAKT UT. 

jajaja. 

Det jag egentligen ville komma fram till är att jag inte kan förstå hur bra vänner jag har. När allting är elände och misär så är det alltid dessa fina underbara vänner som får mig att skratta. Och det är inte det här Heheee eller haha-skrattet det är det här AAAAAAAAAAAHAHAHHAHAHAHAHAHHAH-skrattet. 

Jag älskar dom för det. 

Hejdå! 

yO sistahs! ^^ 



OK...... 
Idag åker jag till Narvik tillsammans med några ifrån jobbet. Det känns läskigt, spännande och lite kul. Om två veckor åker jag hem till luleå ett tag. OM TVÅ VECKOR!!!!! Eller ja, två veckor och en dag. 

Sköööööööööööön-t.

Kan av någon anledning oftast bara blogga då jag är ensam. Känner mig töntig då jag sitter och skriver blogg när mina vänner är i närheten. Men nu... Nu sitter jag i min ensamhet och känner mig cool och redo för en lite update. 


Älskar ju att blogga egentligen.

Blablabla. 
Kan nu efter mycket om och men säga att jag är torshovbo. Sambo med Hanna och sandra. Väldigt mysigt. Jag har alltid sagt att jag aldrig ska bo i oslo med mina gamla vänner ifrån luleå och att jag helst vill bo med killar. Jag är helt enkelt rädd att jag ska förstöra vänskapen eftersom jag är sämst att bo tillsammans med andra människor. Så det är inte utan en viss oro jag nu har bosatt mig tillsammans med Sandra och Hanna. Jag är orolig för att de ska bli tokiga över min ej befintliga ordningsamma sida. Jag kan vara kaos att bo tillsammans med. Jag försöker verkligen, men alla saker bara dras ur mina händer och lägger sig på golvet och jag försöker verkligen ta upp alla saker, men dom sitter fast och jag kan ju inte precis börja hugga lös dom från golvet för då blir det ju fula märken.... Såattt.... Dom brukar helt enkelt få ligga kvar där lite för många dagar.... 

Min pappa säger att jag har en horisontell garderob (golvet) Han skojar alltid efter jag har städat mitt rum och säger: Nämen, har du ett trägolv i ditt rum???

He he heeeee säger jag. 

Men det här känns ändå bra. Jag ska göra allt som står i min makt att ta upp saker som jag kastar i slasken, att stänga kylskåpsdörren, bädda sängen, ha ordning på mina saker. Vi får se hur det går. 

Så Hanna och sandra, när ni läser det här, ni ska veta att jag verkligen ska försöka. Jag tänker på det hela tiden!! Kom ihåg att det är tanken som räknas.... 


Hejdå.