Jag och vickan är inte riktigt menade att vara på hockeymatcher. Första halvleken pratade vi mest om

- vilka vi tyckte var snygga i luleå hockey
- vem som var släkt med någon i luleå hockey
- hur otroligt kladdigt golvet var
- vart falconsoffan var, vi såg den inte hur mycket vi än letade
- vart motståndarlaget hade sin hejjarläktare
- om två gubbar som satt bredvid oss var personer från motståndarlaget (för dom skrek JAAAA när timrå gjorde mål, samtidigt som dom klappade då luleå var duktiga(????))
- om jag skulle skicka ett sms eller inte
- vad icing egentligen betydde, men den diskussionen gav vi upp fortare än du kan säga farfar äter upp mitt godis


Andra och tredje perioden var väldigt underhållande. Förrutom att vickan satt och skickade sms som en galning och missade att det var sjukligt spännande, så jag fick sitta där själv och kallsvettas, skrika, hålla i vickans lår, skrika igen och hoppa lite upp och ner. Men mer än så behöver jag inte säga. Vickan är kär, så det är tillåtet.