Igår på jobbet satt jag och saknade massa saker. Började sakna sådana saker som inte längre finns kvar. Jag saknade min bästa kanin mini-hopp. Saknar att mata honom med piggelin. Sen började jag sakna en gammal hjärtevän som bor i bensbyn och alla saker vi har gjort tillsammans. Jag saknar den där vemodiga känslan då jag skulle fråga pappa om han kunde skjuta mig till henne, för att jag inte ville gå, trots att det bara var några hundra meter. Jag saknar när jag hatade att åka buss till henne från skolan, då jag var tvungen att säga "till bensbyn" och busschaffören alltid svarade "men du är ju redan i bensbyn... höhö" och jag fick nervöst svara tillbaka "hehe, joooo.... men jag ska lite längre bort bara". Saknar när vi samlade på fina istappar. Saknar när vi spelade kort i hennes säng. När vi satt i hennes förråd och skrämde upp oss så mycket att vi inte vågade gå tillbaka in i huset. Saknar när jag sov över där. När vi borstade tänderna med hennes mammas speciella tandkräm som gjorde tänderna rosa där man hade glömt att borsta. Saknar när vi badade badkar. Saknar när jag alltid ville gå ut och gå med hennes hundar fast hon inte ville.


Men nu ska jag jobba. Här kan man ju inte sitta hela dagen.
När jag kommer hem är eleonore enbom här. I oslo!!! HOS MIG!!!!!!!!! Känner mig nästan lite nervös, bara för att ingen har sett mitt liv här. Hej.