Eller ett viiiiiiiiiiiiiiiiiiiinglas, som en stockholmare hade sagt.

.

.

.

Alltså.... Jag har en förmåga att alltid säga så otroligt meningslösa saker. Vet inte hur det kommer sig. I mitt huvud låter allting jättejättejättekul, och sen när jag berättar blir det bara fel. En konversation mellan mig och killarna jag bor med kan t.ex se ut såhär:

Jag: Och vet ni en jäääätterolig sak som hände idag!! Ha-haaaa
Dom (förväntansfulla): nä vadå?!
Jag: jo det var såhär att min ena jobbarkompis tycker det är kul att jag säger Jo istället för Ja.
Dom: mmmmmmmhm............?

Jag: Jo, och nu har jag tänkt på det, jag säger verkligen Jo mycket oftare än jag säger Ja. Ha-ha-ha, vad tokigt!!

Dom: mmmmmmmmhm........? 
Jag: hehe... jo men alltså.... och det är ju för att jag bor i Luleå!
Dom: mhmmm...........?
Jag: ja, heheh...... mmm.. nåja....