Men...

Varför väljer man bort saker som betyder mest av allt, för att upptäcka något nytt? Jag väljer oslo istället för luleå. Det känns självklart. Men väljer jag Oslo istället för mamma och pappa? Före Vickan, Bella och Linnea? Varför väljer jag egentligen bort det som betyder mest, kan jag fundera på. Känns som att det är någonting man leta efter. Något man vill ska hända, och därför bara vill iväg och prova allting.

Spänningen kanske. 
När jag berättade om de här funderingarna till johan lugnade han mig dock något. Du väljer inte bort dina föräldrar och dina vänner. Du väljer bara bort Luleå.

Och det har han rätt i. Den kloka fina mannen. Skulle aldrig någonsin välja bort de käraste jag har för någonting annat. Men måste få testa leva på en annan plats. I en stad som inte kväver mig.

Ville bara säga det.